2018 gjorde Håkan Edvardsson premiär på Långa Lugnet. Håkan har tidigare cyklat igenom samtliga etapper på Tour de France och dessutom skrivit en bok om det. Vanan att cykla Mtb är mindre men viljan var och är fortsatt god. Ta del av hans Långa Lugnet anno 2018 här.

”Att köra MTB över stenrammel och rötter och i lera och uppför och nerför var alltså precis som att spela golf. Vilket är synd för jag är rätt kravlig på det också.

Ni vet hur det är när man är ung, grann och populär. När man fyller jämnt får man presenter man inte visste att man önskade sig. Och man tackar ja, eftersom man är så väluppfostrad. Sedan står man där fyra dagar före start utan MTB och med tio MTB-pass under en livstid, något att tryggt luta sig mot när rasande rötter attackerar underifrån och en tjäder pilskare än Frank Andersson under Los Angeles-OS kluckar emot en. Och felet är ens eget.

Så man hyr en tvåhjulig aluminiumtraktor på en camping nära starten. Komplett med reflexer. På styret. På sadeln. I hjulen.

Man åker delar av banan, trygg även i mörker i läskiga skogen. Man tackar landsvägsbenen för att det finns lite kräm där som smakar även i skogen och när stenarna är mindre förlåtande än en bitter tandhygienist med huvudvärk.

Söndag och start, gott omdöme att  lämna uteserveringen vid 23 kvällen före och att ambitionen för dagen är ett fint distanspass med mycket klättring, inte en god placering. Har man anmält sig till @LEtapeduTour (41 dagar till start: Annecy-Le Grand Bonard) och siktar på att klara proffsens segrartid plus 50 procent och dessutom ödmjukt deklarerat att det ska städas på Strava under @MarcusLjungqvistInvitational (25 augusti, lvg Falun) må man hålla sig till den stora planen. I alla fall oftare än man inte gör det.

Starten går och loop 1 klaras utan problem. Varmt och skönt. Torrt och lagom tekniskt. Piano, piano tas det.

På loop 2 knarrar, knirrar och knakar det när alla de rötter och stenar arrangörerna samlat ihop från hela Dalarna och grävt ner på slingan gör allt i sin makt för att stoppa denna episka framfart som kommer att snitta hela 16.5 km/h. Men dagens godaste nyhet är att det som knarrar, knirrar och knakar inte är knäna.

Tycker synd om lilla, tappra cykeln. Den som säkert blev lovad ett lugnt liv mellan centrala Falun, Lugnet och några smörstigar. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, varken för 50-åringar eller tvåhjulingar.

Två frågor underhåller min lätt underhållna hjärna mellan sten och rot:

Vem, vid sina sinnens hyfsat fulla bruk, köper egentligen begagnade MTB-hjul?

Och hur kan käre storebrodern Mats åka Sverige runt och trampa MTB var och varannan helg utan en heldämpad?

Ett Dumoulin-stopp leder till att min hemliga trädgård inte är så hemlig längre. Är det en jungfrufärd med extra allt så är det.

Loop 3 klaras med bullar, saltgurka, Tutti frutti och sportdryck i söta munnen och kallt vatten på det kala huvudet och den sommarchict håriga ryggen.

Rullar in på 3.50 plus lite växel, eftersom jag stod i startfållan för den tiden måste det bara bli så. Snyggt jobbat även där av arrangörerna. Stort tack till dem.

Med en medalj runt halsen är det över. Har energi och batteri kvar för att garva och tjöta, en viktig del av alla sportmatchtävlingar. Om någon lyssnat hade jag, bräddfull av MTB-vishet, förklarat att man likt en golfrunda ska lämna grejerna ifred. Bara ge de intrikat viktade klubborna lite fart och hålla det hela rakt med ett fast men mjukt grepp. Man ska bara mata hojen med lite power och köra rätt över eller igenom allt med ett mjukt grepp. I alla fall om man inte behöver serva eller tvätta efteråt. Bara skölja av det hela, som vanligt en söndagmorgon.

 

Klassificering:

Antal förbannelser över banläggaren: två.

Antal nöjda flin på stigar: 12.

Antal längtansfulla tankar på @MyCervelo+Asfalt: 50 miljarder.

Andan-i-halsen-stunder: 19.

Sannolikhet för upprepning: hyfsad.

Totalbetyg: En tjongdag, för att citera Hasse Alfredsson.

Långa Lugnet

Långa Lugnet